11 juli 2013

rygvärk eller varför är det så svårt att säga nej?

En bok som jag har läst lite i när allt detta började va Ryggvärksexperterna ljuger. Då förstod jag inte riktigt allt och jag va så inriktad på att det va ju huvudet jag hade ont i, inte ryggen. Nu när jag lärt känna mer har jag förstått att mycket ont sitter i nacke och rygg. Typ nästan all.... Eller det är värk i rygg, och nacke som påverkar att jag har spänningshuvudvärk och migrän mm. Han som har skrivit boken är sjukgymnast och har jobbat i flera år som det. Jag har varit inne på hans sida några gånger och han har humor i det han skriver. Han har 12 ryggvärksutmaningar. Som får mig att tänka på 12 stegen inom aa. Att det psykiska och fysiska sitter i hopp eller som en vän sa, det är samma sak.
Mycket om det där med att fastna i sin värk, inte våga göra saker eller "tyck synd om" Det är viktigt att leva ett så "normalt" liv som möjlig att våga göra saker. Men samtidigt säga nej och kunna bry sig om sig själv. Ta hand om sin kropp och kunna sätta gränser..

Varför är det där ordet NEJ så svårt?
  1.  Jag ska öva på det.
  2. och så ska jag öva på att leva ett "normalt" liv och inte vara så rädd för värken
  3. och att vara rädd om mig och att göra mina övningar. För min skull.. 
  4. Man skulle kunna säga att jag ska öva på att leva ett annat liv.
Va bra nu fick jag ner det på pränt.Det blir mer på riktigt då....

Så är det viktigt att tänka positivt eller se det som blir bättre... Jag läste någon stans att bara att man tänker "jag kommer alltid att få ha det så här" gör att man fastnar i det och inte kommer vidare. Att se de små förbättringar är viktigt. Så nu kommer de positiva sakerna. Små kan tyckas men skitviktiga! 
  1. Jag får inte migrän bara jag bäddar sängen. 
  2. Jag känner att jag kan planera att "komma" tillbaka till Göteborg.
  3. Jag är envis med att göra övningar varlige dag.
  4. Jag skriver av mig.
  5. Jag lär känna min kropp och ser den som något fint att samarbeta med.
  6. Jag förstår att jag har muskler jag måste samarbeta med.





Bara så ni vet tycker jag att det är lite jobbigt att skriva här. Jag menar min sura granne eller ett gammalt strul eller en konstig tant kan ju läsa detta. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar