Har jag skrivit att jag har sagt upp min hemtelefon?Det har jag nämligen gjort. Men uppsägningstiden är ju tre månader så jag har telefonen tre månader till. Jag kommer naturligtvis att ha kvar min mobil och det går ju alltid att nå mig på olika sätt via nätet.
Jag är fortfarande trött på min krånglande kropp och all värk. Vist ser jag små positiva förändringar. Som med ryggvärken och migränen. Den är bättre och mindre. Jag vet att det finns folk som inte kan gå och tala. Som blir typ matade med sond. Ja fast hur hemskt är det egentligen? Jag menar jag känner folk som använder rullstol och de är ju människor med framtidsplaner som kan en hel del. Att inte kunna prata är väll inte hela värden. Man kan väll skriva på lappar och måna gånger brukar man utveckla ett sätt att kommunicera. Att inte kunna äta fast föda utan flytande genom en sond. Äta är väll inte hela värden. Huvudsaken är väll att man får i sig näring? Ni ser jag är envis med att se positiva saker och är SÅ trött på gnällmånsar som ser HINDER som en stor lysande neonskylt. Jag tycker att svaret som hållbarhetschef Per Larhans på Max hamburgerrestauranger i denna krönika svarade på frågan "hur anpassar ni arbetsplatsen?"
"Det gör vi inte, svarar han. Vi utbildar restaurangcheferna i
självkännedom. Är restaurangcheferna trygga med sig själva uppstår inga
problem. I stället ger man plats för avvikande människors speciella
talanger." Jag tycker att det svaret slår mycket jag har fått höra. och att det visar på det viktiga i att hindren sitter i tänket mer en i verkligheten.
Så vart ville jag komma? De undrar jag med. OFTA!!
jo förresten gå in på studiefrämjandets sida på Facebook här för att titta på alla fina bilder och rösta. Eller varför inte lägga in bilder själv. Man kan vinna en gratis kurs på studiefrämjandet. Ja jag vill naturligtvis att ni röstar på mina bilder....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar