i höstas försvann Mirandas ena hörapparat. Hörselvården fixade en ny. Men det fina i kråksången är att vi kommer att få betala den nya. vet inte exakt hur mycket men några tusen är det troligtvis. Hur fixar man det med försörjningsstöd och jo hörapparaterna är viktigt att Miranda behöver. Eventuellt går det att söka pengar hos socialen för mediciner och andra sjukvårdskostnader. Men det är inte säkert att man får för det. Hur gör man?
Så rullar kallelserna in till olika besök på sjukhuset. Det är säkert bra att det görs saker redan nu. Men man får tycka det är bajs och vara trött på.
Nästa vecka ska jag träffa läkaren på vårdcentralen igen. Hoppas inte han pressar mig så att jag måste säga upp tjänsten i gbg.
Jag ska få personligt ombud. Kan vara bra för även om jag och mamma försöker förstå alla slingriga vägar och ringa halva Sverige känns det som i bland. Så vet personligt ombud vilka vägar det finns att gå och hur man ska formulera sig. Nog för att jag läste med inriktning mot lagar när jag läste Behandlingspedagog. Det är ett gytter utan dess like.
Något positivt är att det är en människa jag fick massa kläder av till Miranda förut. Nu hörde hon av sig om jag va intresserad av större storlekar till dottern!? Hon höll på att rensa ur sin dotters garderober. Denna gången kommer jag att få betala en del men det är inte mycket med tanke på hur mycket kläder det är.
och jo jag vet att människor är små och sketans ömtåliga. Min erfarenhet säger mig att det kan se ut på ett sätt på utsidan men inuti är vi ruskigt små. Men nu är det så att jag har en kropp som inte vill och massa skit som gör att jag inte riktigt fixar att vara lyhörd mm. Det innebär inte att jag skiter i och inte bryr mig.... Va inte så förbannat rädda!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar