jag skulle sova och så skulle jag inte sitta här och skriva. Men dagens sjukgymnastik gör sitt till och trotts att jag är skittrött går det inte att sova. Jag har lovat en del lite uppdateringar. Men cykla till och från förskolan tar på kraften för att inte tala om börja på sjukgymnastiken igen efter sommaren.
Jag vet inte om jag mins allt jag ska uppdatera om. Fråga på annars. Det är rätt möjligt att jag upprepar mig. Ha överseende med det.
Jag träffa min gamla lärare som är tjänsteman med ansvar för skola och barnomsorg i veckan. Han ville se om han kunde hjälpa på någe sätt och vis. Han sa att han inte kunde trolla men om han kunde göra något. Vi pratade minnen och vad som hänt under åren som gott. Hur det är nu och varför det är som det är nu. Han är en hyvens människa som förstår sig på människor. Pratade om mer tid på förskolan för Miranda för att jag ska vara mera pigg och glad mamma och behöva köra mindre på envishet. (för alla ska veta att envishet är min grej.) Så prata om stödfamilj och lite annat. Men inget bestämt utan bara pratat. Vi ska träffas snart igen.
Nu kan det komma en lite konstig men befogad kommentar. Jag är medveten om hur ömma tår kan vara, hur ömtåligt det är att va inne och peta i en del så inte helt enkelt att hitta en väg. Men så ska jag vist ta hänsyn till mig själv också. Jag måste i alla fall ta hand om mitt bräckliga skal. Det är en snårig skog med små gläntor här och var.
Min mamma har tänkt hjälpa mig med denna tandhistoria. Eller alla rara slantar (tusenlappar) jag har fått betala för lagning av en tand det ändå fick dra ut sedan. Har samlat i hop alla räkningar och så ska mamma se om hon kan göra något. Typ ringa någon och försöka förklara och hoppas att alla pengar inte va nerplöjda i en tand som inte finns längre.
Så lyckades mina glasögonbågar gå sönder. De sitter i hop med tejp nu. Just nu behöver jag verkligen inte extra utgifter. Jag gick till optikern och de ringde någon stans och fråga om de hade extra delar till just de bågarna. De hade de. Men grejen va att byta delar skulle kosta ca 800 kr för att det va vist märkesbågar jag ha nu. (hade ingen koll) eller så hade de paketpris på bågar (inte märkesbågar) på ca 800 kr. Det verkade lite som att hon i butiken ville att jag skulle laga för att det va så exklusiva märkesbågar jag har nu. Men jag fastnade för ett par glasögon som kostade ca 600 kr i paketpris. Det va inte märkesbågar men jag är rätt exklusiv ändå.
Har jag skivigt om att den 16 september ska jag träffa läkaren på vårdcentralen och socionomen på hörselvården ska vara med. För som socionomen sa "det är vi på sjukhuset som är specialistvården och ska kunna se flera bitar och ha kunskap om flera bitar en allmänläkare på vårdcentraler. Att min mamma va med hos socionomen senast hade sitt värde. Då fick mamma höra att det va rätt person och någon som förstod hennes dotter. Mamma fick andas ut lite. För hur gamla ens barn en är är de alltid ens barn.
Varför är det så farligt att tala om jo jag är liksom är ömtålig? Alla är ju liksom det? HALLÅ ELLER!!!
Jag borde skriva om inskolningen på dagis på Mirandas blogg men jag skojar inte när jag säger att jag är färdig, trött och städrock. Men jag tar lite här. Det går bra på inskolningen. Miranda leker inte med de andra barnen men hon är nyfiken på alla saker de har på dagis. Miranda är inte på någe sätt rädd för att ta sig fram. Denna veckan har jag lämnat på dagis hämtat när hon ska hem. Hon är inte ledsen när jag går men glad när hon ser att jag kommer och ska hämta henne. Det lite dumma är att hon somnar på vägen hem sittandes dubbelvikt i cykelvagnen och när vi är hemma vaknar hon och fått ny energi fast hon skulle behöva sova mera. Grejen är att sedan är hon TRÖTT och mamma funderar på att muta med välling tills hon somnar!!
Hon har blivit riktigt lång och når ALLT (känns det som) fråga mig dock inte hur lång. Det får vi se på nästa BVC som är snart. Annars droppar det in kallelser till vårdbesök lite nu och då. Teckenspråk värkar vara något vi ska hålla på med tillsammans med förskolan.
Bara det där med relationer. Varför funkar somliga så. Antingen ska de vara i hop och ha allt eller vill de inte ha med en att göra? Att medvetet välja bort människor för att de inte gör som jag vill. De som nyss va JÄTTE viktigt är nu en liten lortskit. Snacka om att styra sina egna känslor. Men varför? varför? Varför är människor så rädda?
och det där när man vet att man borde göra saker men inte gör det. Varför är jag/vi så frustrerande?
Nu är jag om möjligt ännu tröttare. Hoppas att jag lyckas somna. jo jag kör på envishet. En klubba i huvudet eller något om jag inte somnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar