4 september 2015

mycket svammel blir det....

jag måste skriva annars går jag lite sönder. Jag behöver inte höra att allt går bra. Livet är inte en raksträcka utan rätt upp och ner, bitvis krånglar växellådan och allt skakar men i bland går det bra och man titta ut på ett helt sagolikt landskap....Jag skriver inte detta för att tyckas synd om.....Vill jag bli tyck synd om ber jag om det. Nog för att det är så att man ramlar i hop i bland sedan slicka man sina sår och kommer upp igen. En vän till mig säger att det syns när du är trött när du skriver för då har du flera stavfel. Jag har alltså dyslexi men det går rätt bra att stava rätt när jag är pigg. Där i mot när jag är trött...Jag ber jag er inte rätta mina stavfel......Det är inte därför ni läser min blogg hoppas jag.

Ja ja nog om dettan.......Jag har tänkt skriva om att jag har läst mycket i mina utbildningar hur hjärnan fungerar....vi är inte så smarta och oftast vet inte hjärnan skillnad på upplevd händelser eller bara tänkta händelser. Alltså sådana som bara händer i din egen hjärna.............Kroppen och hjärnan reagerar lika starkt på båda.....

Men vad hjälper det när ryggen bränner som eld!? Då jag vet hur det fungerar med ångest blir jag inte rädd för det. De kommer och det går. Spänner man sig och är orolig för att det ska komma är det som en förutsägbar proffetsia och det kommer som ett brev på posten..........Försöker man leva sitt liv och ta vara på det götta. Den gamla klassiska är glaset halvfult eller halvtomt.....Men i bland blir jag trött på allt det där. När det finns för många kloka saker som skrivits och sagts......Jag vet också hur det är att det är när man kan ge upp och lämna över till en högre makt som man kan orka gå vidare. När man inte behöver vara stark själv längre utan någon annan bär. Tro mig jag har varit där. Det är något av det bästa jag har varit med om. Men det va med en helt annan sak en värken och den fungerar inte riktigt så...Tro mig jag har försökt. Det som hjälp är övningar och åter övningar. Vist en och annan djupandning men mest övningar. Knäna är fotfarande rätt röda av alla övningar. Vem orkar kasa fram pilatesmatten varige kväll? Jag tillhör den envisa sorten så jag gör övningar om jag så är halvdöd. Men det är väl vi som också får ont...

Jag skulle vilja säga att jag är inte psykiskt svag. Eller hur är man då? Någon som vet? Hudlös på något vis. Fast psykisk sjukdom kan vara så olika för olika människor som har det. Många gånger så används om andra att den har en diagnos på ett nedvärderande sätt. För att tvåla till och trycka ner........Det är en ful maktmetod och det handlar mer om att man vill slå neråt.......I stället för att inse att det kunde varit jag eller i  morgon kan det vara jag. Eller har jag någon psykisk sjukdom? Vem är egentligen frisk? ja så kan jag hålla på där och det finns ingen ände på den tråden..Det handlar väl om att känna sig själv och veta sina starka och svaga sidor och använda de på rätt sätt. VARFÖR SNOR JAG ALLTID I HOP DET SÅ NÄR JAG SKA SKRIVA OM SÅDANTHÄR!? Normalstörd är jag väl då...ÄR DET BARA JAG SOM ÄR SÅDANHÄR!????? SUCK!!!

Så en sak till. När jag skriver i gruppen på fb. Så är det inte för att den det handlar om inte ska kunna läsa. Det är lite mer jobb att skriva på bloggen. För eller senare kommer ju personen få reda på det ändå.

Så ytterligare en sak. Det fans två inlägg i bloggen innan jag har tagit bort för att personen de handla om tyckte de va integritetskränkande. Hur nu något som legat uppe flera veckor helt plötsligt kan integritetskränkande!? Handlar det om något mera? Men då personen betyder väääääldigt mycket för mig så tog jag bort. Eller de har återgått till utkast....Vi har pratat en del och det känns som att vi kommer på bättre fot med varandra. Hoppas jag den andra också tycker!? Men ni vet, när vuxna förståndiga människor ska prata med varandra.......Vuxna människor med sina sår och sina ryggsäckar.........Särskilt om man har mer murar en värme.......När tilliten tryter. Va, är det inte bara vi som har det så!???? :-P För DU BETYDER VÄLDIGT MYCKET!!!! Nej det är inte för att lämna ut utan för att jag går sönder om jag inte får skriva av mig...

Det är synd om människan sa August Strindberg va?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar