Jag träffa arbetsterapeuten på smärtmottaginingen i dag. Kändes som att jag svamla en del. Men samtidigt så sa jag saker jag behövde säga. Det va som att stenar lättade. Det där att jag har svårt för att vara lagom. Jag ser liksom fläckar som inte alla tänker på. Porslinet måste typ se ut som att det är gnuggat med svinto och ska det städas ska det liksom vara varige lite pinal. Tänk så gött det hade varit att gå igenom hela lägenheten så allt låg på sin plats exakt. Men det är inte verkligheten. Då är det bättre om det ser nåt så när ut. Ja ni förstår? Få inte ångest nu snälla!!!
och det där med rädslan för Migrän. Många med mig som har migrän kan säkerligen känna igen sig i den där rädslan för att få migrän. Bara minsta lilla tecken på att migränen är på väg kan göra att man spänner sig. Då får man definitivt migrän. Att jag kan känna att det dunkar i nacke och bakhuvud. Det behöver inte betyda att jag håller på att få migrän, jag kan helt enkelt bara ha spänningar. Nästa gång jag ska träffa arbetsterapeuten ska vi baka för att se hur man kan jobba ergonomiskt vid en bänk.
Jag har förresten lyckats bita sönder min bettskena. tandläkaren sa att den skulle hålla i några år. Har starka muskler i käkarna. Jag ringde min syster som är tandtekniker och fråga och hon tycker att jag borde få en ny för det va inte länge sedan jag fick den. Men får höra med tandläkaren i morgon.
arga doktorn skrev någon stans att "han ser alla värktilstånd som psykosomatiska även vid svåra olyckor" jag tror det ligger mycket i det och att alla värk går att vifta bort som psykiskt funkar inte riktigt. Men naturligtvis så hänger psykiskt och fysiskt i hop. Det gör det ju alltid. För övrigt tycker jag att ni borde se arga doktorn på SVT.
Nu tackar jag för mig och hoppar i badet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar