Jag vet inte om jag borde skriva om detta.. Jag kanske inte borde skriva alls?
Men då får jag ta det. För jag behöver skriva!
Något jag blir trött på är när man bara ser begränsningar. Eller okej
kompetentaduktiga människor som inte kommer ut på arbetsmarknaden för att
de har funktionshinder. Det är som att man på förhand vet/har bestämt att
det kommer inte att gå. Även om människan skulle ha högre utbildning en
rekryteraren.
Några exempel på människor som jag beundrar som har funktionshinder är ninnie som MSA och är mamma till två biologiska barn driver assistansbolag och driver sidan funktionshinder. Jag tycker hon är hur COOL som helst!! En annan är jonashelgesson. Han har CP-skada och skrivit bland annat "grabben i kuvösen bredvid" och är ute och föreläser bland annat. De kunde lika gärna bara deppat i hop men han har inte gjort det!! Det finns flera men jag tar bara dessa.
Okej nu är det så att jag inte har några synliga funktionshinder och
därför sällan möter fördomar per automatik så fort människor ser mig. På
ont och gott...De flesta som känner mig ser mig som Maria och tänker sällan
på mina funktionshinder.
Jag möts väll oftare av oförståelse för att jag inte orkar och fixar allt.
För jag ser ju normal ut. Ursäkta men ordet normal gör mig såååååå
trött!!!
Men det jag ville försöka komma fram till är att se människan. Eller ge
varlige människan den förmåga den faktiskt har. Ta inte i från den de genom
att inte tro på individen. Ge alla en chans och låt inte utseendet eller
vad vet jag? Fördomar får avgöra. Se människan och ge henne hennes
förutsättningar!! Ja okej det finns begränsningar men alla människor har
begränsningar. De ser bara olika ut, de behöver inte vara ett hinder för
det. Det handlar liksom inte om verkligheten utan om fördomar som sällan är baserade på fakta.
Ja vet att de finns de som tycker att vadå. Bara för att de kan är det inte säkert att jag kan. Människor som har fått så många törnar att de tappat hoppet och tron på sig själv. Det är rätt forståligt för för klimaktet ute i världen är allt annat en snällt alla gånger. Människor vars mentala hud är så tunn att den inte finns typ. Människor som kanske ville mycket men inte lyckades och slog sig hårt. Jag förstår dem. Eller som det på något sätt blev fel för och många gånger väger sitt värde i vad de kan prestera.
Men jag behövde få skriva detta. Hoppas jag inte skämde i väg många nu. Så handlar det ju om att vara lagom också......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar