3 februari 2013

Just nu UPPDATERAT!!!

Efter att i går kväll/natt ha skrivit så uppdaterar jag skriver jag mera nu när jag har varit på sjukgymnastiken och är mera vaken.

varför är känslor och logik inte samma sak eller varför leder inte det ena till det andra automatiskt?

Mamma har sagt att du är så klok och har läst så mycket men tar du till dig det känslomässigt?

Jag har någon skev bild av att jag ska orka och klara. Nu skriver jag här att jag varige dag (det är målet) ska skriva ner namn på människor, djur och platser som betyder något för mig och är viktiga för mig. För att jag behöver det och det är nyttigt för mig.. Jag behöver ju känslan av att ha ett hemma och något som är värdefult för mig. Det behöver inte betyda att de vet om att de är värdefullt för mig. Det behöver inte betyda att jag har ett lika stort värde för dem. Det handlar om vad jag tycker och känner.

Jag har på något urbota dumt sätt tanken att jag ska inte behöva positiva saker. Nej jag vet att man kan inte begära att alla runt om kring ska uppmuntra och hej på. Men när den tonen man har inom sig själv om sig själv är negativ och går ut på att jag ska tåla och orka. När det blir som att man gör saker som gör ont eller på andra sätt är negativa för en. Även om det inte syns på utsidan. Jag vill ändra klangen i mig själv.

Skriven jag här att jag ska skriva ner det. Så blir det lättare att komma i håg och inte låtabli för just jag ska ju klara och orka ändå. Hängde ni med? När det är nedskrivet blir det mer på riktigt och allvarligt. Jag blir viktig på ett annat sätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar