Nu har jag redigerat och ändrat om mina inlägg. Försöker dela upp dem i flera stycken i stället för en stor. Så det är la bara till att läsa på nytt.
Nu när det ändå känns som att jag och faderskapet kan komma överens. Eller se varandra som vuxna resurser och som något positivt. Inte som någon man är tvungen att samarbeta med. Ni inser skillnaden? Och nej vägen hit har inte varit rak eller lätt...Att stå och knacka på och vägra ge sig. När det handlar lika mycket om att hans tillit till mig va noll. Men till skillnad från mig höll han tyst och blev kall... men vi har en bit till på den vägen att gå. Han vet att han behöver jobba på att jag ska lite på honom till fullo. Men skillnaden nu är att han vill det för jag är på riktigt för honom...Att jag betyder mycket...Att han vet (hoppas jag) att jag är beredd på att jobba på att han ska lita på mig. Att jag kan säg tusen gånger att han är viktig för mig om han behöver höra det... och nej man behöver inte ha sex med alla som betyder massor för en. Det vore försten rätt jobbigt.
Med detta sagt menar jag inte att jag tänker slicka golv för honom eller inte kan bli arg, ledsen och säga i från. För det har han fått erfara kan vi lugnt säga....Han vet att jag kan brinna. Men lika väl som jag kan det så kan jag tala om hur mycket han betyder tusen gånger.
Ska jag flytta tillbaka så ska vi kunna prata jag vägrar behöva tjata, jaga med blåslampa eller lirka. För övrigt så finns det inga relationer i världshistorien som har fungerat att hålla på så. Kan du du komma på något får du gärna skriva det i kommentarsfältet... För ska det hålla på så blir det definitivt ingen flytt. Då jag har en del värk vill jag att det ska finnas vissa förutsättningar för att det ska lyckas att flytta tillbaka....Riktiga förutsättningar!!!
Han brukar vara inne och läsa här så jag får förhoppningsvis reaktion. Han får la säga i från om jag inte ska skriva mer sådanthär på bloggen. Så får jag sluta.
Du brände mig.
Jag har hört att människor som vågar visa sina sår är vackra.
Mina vingar är nu svarta.
mina ärr visar vem jag
jag flyger och navigerar mellan vindarna
De ger mig ett större perspektiv.
och jag tittar ut över landskapet under mig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar