jag har tänkt att jag ska skriva mer. Alltså berättelser eller dikter. Jag har gått lite småkurser på distans i skrivande och fått positiv respons. Men jag har så mycket om och varför i mig. Dels har jag höga krav på mig själv och den där gnagade oron av att inte kunna. Så är det ju så att tankar tar tid och processer tar tid även om man kan bli frustrerad på "varför kom jag inte på det för länge sedan?" jag kanske inte va redo för det för länge sedan!? Det kanske behövde få ta tid!? Men nu har jag kommit till det stadiet att jag ska ge mig själv chans att skriva. I stället för att det går inte. Så ge mig en bestämd tid och då skriver jag. Inte tänka på att det ska bli rätt utan bara skriva. Alla är nybörjare i början och någon stans ska man börja. Det finns inget rätt eller fel det finns bara ord som blir till meningar. något klokt om skrivande har min kurskamrat skrivit i senaste kursen på distans jag går....
Jag tror att jag har börjat i fel ände. Jag har tänkt på att det ska bli rätt från början. Inte att skriv så att jag få en flyt för att sedan kunna gå tillbaka läsa igenom. Allra först först kan det bli kattskit som denna bloggare skriver men sedan kommer jag igång med kvalitet..
Men jag vet inte om jag vågar lägga ut texterna här? Ord som finns i ens inre som sets på pränt är som små ömtåliga barn. Jag låter ju läsaren se en del av mig. Det är ömtåligt och omhuldat av mig. Ska då någon annan klampa in i mina inre texter!? Några nära vänner vågar jag nog låta läsa men lägger jag ut något här så vågar jag nog inte läsa kommentarer.
En dröm skulle vara att jag här på min blogg skrev som historier kanske som noveller eller följetonger. Som jag kommer på undan för undan. Jag tänker att många skulle tycka det vore underhållande att läsa...Men det får vi se när det blir!? Under tiden funderar jag på att vara med på någon av skrivartävlingarna på denna sida...När tiden är mogen. För tankar tar tid....
I vilket fall som helst heja mig!!!!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar