Det värkar som att de finns de som tror att det handlar om att jag är deprimerad. Jag har ont och är rätt deppig när jag har som ondast men nej jag är inte deprimerad annars. För övrigt kan jag som professionell tycka att psykiatrin har fått oförtjänt dåligt ryckte och blir många gånger en slasktratt där man placerar människor man inte vet var annars man ska placera. Psykiatrin är en professionalitet precis som vilken annan inom sjukvården och det går att behandla som vilken annan diagnos som helst. Det är ett stort stigmatiserande av människor med psykisk ohälsa. De blir liksom stämplade och så ser man inte människan bakom. Så dumt!! Där gör hjärnkoll ett superviktigt arbete. En bok på det temat är vad hjälper? som handlar just om att se människan bakom och många praktiska grejor som inkludera eller sådana saker som att veta att man har ekonomi att klara sig gör att man mår psykiskt mycket bättre. För många gånger sätter man en psykdiagnos på någon för att trycka ner eller sätta på plats. Det är såååååååååå fel!!! Men om ni tror att jag är deppig kan ni höra av er till min pratperson och fråga. Det är okej för mig.........För övrigt skulle man kunna tro att jag brinner för psykiatrin...hihi
och för er som då inte följer min sida på fb Mariasvarkochliv eller jag inte har i min grupp kan jag tala om att jag lägger in dagens tre positiva. Det kan vara så enkla saker som sitta ut i höstsolen och dricka en kopp kaffe med dottern bredvid i vagnen. Eller när brorsonen ska gosa i mitt knä och säger "jag tycker om dig Maria." Eller jag vet att jag har det bra som har föräldrar som ställer upp och passar Miranda när jag ska till sjukgymnastiken. Eller när jag får sms från vänner som talar om hur mycket jag betyder och hur fin jag är.. För att inte tala om de bilderna här nedanför visar.
Så jag kan se de positiva och så har jag vänner som jag vet finns där och tycker om mig, trivs med mig, som vill förstå mig och som inte tycker det är jobbigt att jag vill och behöver höra uppmuntran och att jag är fin. För de behöver de också i bland de vet att nu är det jag som har det tufft och i morgon kan de vara de som har de tufft. Som inte tycker att nej måste hon vara med också? Utan va trevligt att ha med henne också?!Att flera människor kan få plats i hjärtat och inte någon slags inre rangordning. Jag fungerar så i alla fall och flera vänner, men ni får opponera er mot det!!
Men jag är sådan som är ledsen över människor som går ur mitt liv även om jag har andra att i mitt liv. Jag skulle kunna bete mig som att det spelar väl ingen roll jag är typ osårbar, vet att jag har ett värde och jag har andra....Men i min värd handlar det om människovärde och att det är ett kallt samhälle att gå ur varandras liv som......Detta vådan av att tänka positivt är förresten något att tänka på i dagens "den som tänker mest positivt vinner" hysteri..... Det är inte så att jag står och faller med det men människor är värdefulla så därför är jag ledsen. Men människor är inte slit och slängprodukter och jag byter inte bort bara sådär och för mig betyder du något och den känslan räknas också.....Därför tillåter jag mig att vara ledsen och därför vill jag försöka få i hop det i stället för att bara skita i det och gå vidare. I mina ögon är det det styrka snarare en svaghet. Jag klarar av att visa att det gör ont. Tycker du att det är en svaghet eller en styrka?
![]() |
| Mamma malde köttfärs och gjorde köttbullar. Släng dig i väggen mamma scan säger jag bara!!! |
![]() |
| min ena syster och jag gjorde en bukett av höstlöv och gav till mamma. Min syster är bättre en mig på det men jag gjorde några!! |
![]() |
| de söta små kattungarna som ska vara med överallt så fort man är ute och som tycker att korgen undertill på Mirandas vagn är himla mysig att sova i.... |
Titeln på detta blogginlägg har jag hämtat från en händelse jag har hört. En pojke som ligger på sjukhus. Han är rätt illa där an. Om det va en anhörig eller sjukvårdspersonal som är hos honom. När den frågar om hur det är eller om det va något mera!? Så säger pojken du kan gå nu! För du har redan gått....Det vill säga fysiskt va personen där men i tanken eller mentalt va besökaren en helt annan stans. Pojken kanske kände att frågan va inte så helhjärtat och egentligen va ju inte personen där....Så vi, även jag skulle behöva påminnas om det i bland. Att inte vara bara fysiskt närvarande utan också psykiskt. Annars kan det många gånger signalera för egentligen är jag bara här för att jag måste och bryr mig inte så mycket.....och ja, jag behöver också tänka på det......



Jag tycker att människor mera glider bort gradvis och försvinner. Det sker inte plötsligt. Om det inte är något gräl och någon smäller igen dörren. Men varför försvann den vännen eller den väninnan? Är det jag som inte håller tag i dem?
SvaraRaderaJag tycker att människor mera glider bort gradvis och försvinner. Det sker inte plötsligt. Om det inte är något gräl och någon smäller igen dörren. Men varför försvann den vännen eller den väninnan? Är det jag som inte håller tag i dem?
SvaraRaderaJa, det känns konstigt ibland men vissa vänner försvinner eller så ligger kontakten nere ett tag. Men de bästa blir kvar och några gamla vänner kanske kommer igen. Det är tiderna som förändras och vi med dem. Men i minnets hjärta finns de alltid kvar, de som betytt mycket.// Tore
SvaraRadera