1 juli 2015

det är sååååååååå bra

jag skulle skriva. Så som det brukar vara. Men orken och förståndet sätter P! Jag borde skriva om senaste vändan hos/med smärtmotagningen. Att läkaren säkert är duktig på sitt jobb (att vara läkare) men borde jobba lite med på bemötande. Boken Samtalet med känslomässig itereringens av Hilmar Hilmarsson är ett tips för alla som jobbar med människor. Så samtalet inte blir ett verbalt krig utan ett bra samtal. Jag hade den som kurslitteratur när jag läste Behandligspedagog och författaren som föreläsare.

Rent konkret har jag lite skolios och någon annan värk som va svårt att förstå varför jag hade. De pratade om att jag hade värk i nacken på grund av att jag vill vara med och höra. Med tanke på att jag hört dåligt hela livet. Varför skull det komma först nu?

Ska jag gå på rehab är det bättre att jag gör det närmare för Västervik är så lång bort och det bär sig inte att åka dit hela tiden...Det håller jag med om.

Så sa läkaren att efter mammaledigheten lär nog inte försäkringskassan godkänna sjukskrivning...Jag behöver lära mig bli mera självständig. Det va lite som att hon försökte pressa mig och att jag skulle ur någon bekvämlighetsson och det va väl där diskussionen inte blev så bra. Fast hon sa det inte rakt ut.  När jag sa i från så sa hon "det har inte jag sagt" och när jag sa att jag förstår vad du försöker antyda sa hon "nej jag antyder inte, jag talar klarspråk." Jag sa att jag får väl gå på soc då. för jag kan inte jobba......."ja det är ju din upplevelse av din kropp" va hennes kommentar. Ja som läkare är hon nog duktig men......särskilt när jag som patient sa i från och ifrågasatte.

Hon kommer skicka remissvar till läkaren på vårdcentralen. Får se om jag blir kallad dit!?

Hon tyckte att jag skulle prata med pratpersonen på psykiatrin om framtiden och lägga upp strategi. Det har jag gjort. Han sa om jag kan gå på a-kassa....om nu inte min sjukskrivning går igenom. Då är man glad att man är med i facket. Jag har mailat en handläggare på arbetsförmedlingen i Nybro som jobbar med sådana som jag och frågat. Det borde vara en utväg och att jag inte ska behöva säga upp min tjänst. Har pratat med facket och a-kassan och det borde kunna lösa sig......

Så kommer läkaren skicka remiss till mig att ta med till valfri sjukgymnastik i Nybro.

Så va min fråga om en läkare kan se att jag ha skolios och en annan inte kan se det på röntgenplåtar!? För att inte tala om sjukgymnast som sa att hon inte kunde se att jag hade skolios. Undra vad mer min kropp har eller inte har!? Lite beroende på vem man hamnar hos tycks det!?

Jag tänker på alla tanker om mig att jag skulle vara extra känslig. Missriktad snällhet gör bara så väldigt ont!!!! Jag vill inte att någon är vän med mig för att vara snäll utan för att den verkligen vill det.  Så tänker jag på "pliktsex" (förlåt mamma eller vem det nu är?) som psykologen på smärtkursen prata om. Att en del kvinnor som har smärta säger att de har inte sex för att de vill eller kanske värken blir värre utan för att mannen vill.

Eller synen på att jag skulle vara protesterande eller upprorisk. Jo, tro mig i min pappas ögon har jag ALLTID varit det! Är det bara jag som bedöms som det ena eller det andra? Eller är det flera? Det är liksom så att alla får vi vår släng av sleven, även om det inte alltid syns utanpå. Du vet inte allt om den andra även om vi lätt tror det.

Jag avslutar med och blottar lite mig själv denna smöriga bild. För just nu är det väldigt mycket jag....




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar