det där med att vara stark eller svag. Jag kan uppleva som en grå liten mus, rätt dum och säger inte i från.
En del blir förvånade när de märker att det finns mer av mig.
En del handlar om att jag kan bjuda på att andra upplever mig som dum för jag vet ju själv hur jag är och vem jag är. Jag behöver inte få bekräftelse på det. Tror du att jag är dum så är det din förlust inte min liksom.
Åtskilliga dömer mig för mina funktionshinder. Fördomarnas kungarike är alltid bebott.
Men åter till det där som gömmer sig under ytan. Det är inte alltid de som skriker högst som har de vettigaste att säga.
Jag vet att detta handlar inte bara om mig utan om många fler och den som andra upplever är"gåpåig" kan uppleva sig själv som rädd och orolig för va den ska säga.
Blev något av det jag skrev nu klokt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar