2 mars 2013

jag vet att jag tänker mycket

Jag ska skriva nu. Vid detta laget har några hittat denna blogg. Jag är lite rädd för hur ska jag uppfattas!? Tänk om det tycker att jag är en sådan kuf. Att de tycker jag är konstig.  Alla har ju det där. Eller oron för att att när som kommer jag att bli avslöjad som en bluff. Men ofta tänker jag att jag har mer av det. Nej jag vill INTE ha massa tröst och gull för att jag berättat detta! Jag vill sätta ord på det bara. Får jag det utan massa gullande!?

Jag har börjat med kursen "att skriva och läsa poesi" på distans. Det är nervöst och roligt. Jag tror att det är nyttigt. Om inte annat för känslorna. Men vist är det lite att visa lite av sin sårbarhet och det är ju ömtåligt. Men nyttigt.....

Jag upplever att huvudvärken är bättre. Det är ju inte som när det va som värst. Jag har inte så många äckel/panikdagar då jag har SÅ ONT! Jag kör på med yoga, och sjukgymnastiken. Har fått hem en ny bok om yoga som jag har beställt. Nej jag ska inte beställa hem så att jag drunknar i det och det bygger upp stress över att hinna med.

Veckan som kommer är det ju sjukgymnast och vattengympan i varmvattenbassäng.  Så ska jag till kotknackaren och MMR2 teamet. Denna gången skulle jag ta med en anhörig till teamet.

Jo så va det ju det där med att hitta saker, människor, platser, djur som betyder något för mig. Jag har varit sådan att jag ska väll klara av att inte ha positiva, eller när det som hörs inuti är mera negativt en positivt. Det kan vara svårt att förstå om man tar för självklart att det är klart att man tycker om sig själv och tänker positivt om sig själv. Men det är inte det inte alls faktiskt.

Jag tycker fortfarande rysligt mycket om mina syskonbarn. Jag funderar i bland på att skaffa hund eller så. men, alla dessa men. Fördelen med en hund är ju att den kan inte svika på samma sätt. Så tänker jag att platserna behöver inte vara stora och coola eller så. Det viktiga är att de betyder något för mig.

Det är så lätt att gamla saker och minnen dyker upp. De sitter liksom i kroppen. Därför behöver kroppen nya positiva minnen.

Varför är jag aldrig färdig och klar!?




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar