18 februari 2013

motvals

Det är motigt men nödvändigt att skriva här. För mig själv inte minst. Men så blir jag sådan där. Att jag ska inte lämna ut för mycket va mig själv. Absolut inte visa mig sårbar och prata om min skit som ligger på botten och skramlar. Men nu är det ju så att vi alla har sår och är sårbara. Ingen går genom livet utan törnar. Vi vet ju det och tänk så mycket enklare det skulle vara om vi kunde vara ärliga om det. Men ändå jag försöker hitta en ballans men mest av allt försöker jag inte skämmas för mina sår.  

I fredags hade hon sagt att vi skulle gå  i genom och se så att jag gjorde övningarna rätt nu och kanske lägga till några. När hon visa hur jag gör en del övningar ser det ut som att jag är typ överrörlig. Så la hon till några övningar och när jag fråga om jag fick önska något så fick jag det och hon lyssna på det. Jag tycker det känns bra. Jag tycker att jag har en lyhörd och engagerad sjukgymnast här i Nybro.  :-D



 För er som inte förstått det är jag på sjukgymnastik två gånger i veckan och vattengympa i varmvattenbassäng en gång i veckan. Det är liksom stående inlägg i min vardag nu mera.


Ja så va det ju det att jag anmälde mig i en kurs på distans som heter läkande skrivande. På folkuniversitetet. Jag trodde anmälan va preliminär, men det stod att den va bindande. Kanske kan vara nyttigt för mig!? Lite sent att ånga mig.


Så får jag inte missa fylla i papper jag fick med mig från MMR2 teamet. Som jag ska ha med nu på onsdag när jag ska dit egen...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar